Pasteller

Det har blivit lite shopping de senaste veckorna, trots att jag inte har något sommarjobb och borde hålla hårt i vartenda korvöre. Men vad gör man när sånt här fint dyker upp på Asos? Man är ju bara människa.

 Klänningen är denna från Asos, det absinthgröna halsbandet köpte jag på H&M för några veckor sen.

Parkasen fick jag för bara 49 kr när jag köpte en baddräkt på Ellos! Baddräkten var dock kass, men parkasen fick jag behålla. Yay! Och visst, den är tunn, men jag tror den blir ganska lagom för våren och sommaren. Med en tröja under funkar den nog även för lite kyligt väder.

Rejäla kvinnor vs. brudiga brudar

Alltså, jag kan inte låta bli att få en lite bitter eftersmak i munnen när jag läser det här inlägget om "rejäla kvinnor"hos Underbara Clara. Visst uppskattar jag också "rejäla" kvinnor, varesig de är streetsmarta förortstjejer eller bondmoror, kvinnor som kan byta däck på bilen och som inte är rädda för att säga ifrån. Men alla kvinnor är inte såna, och alla kvinnor behöver inte heller vara såna.

Någonstans tycker jag att hela diskussionen bottnar i samma föreställningar som diskussionen om huruvida umgänge med killar är bättre än umgänge med tjejer för "det är mer raka rör". Att säga att man gillar rejäla kvinnor, kvinnor som hugger i, både i "manliga" och "kvinnliga" sysslor, det låter i mina öron också som ett sätt att ta avstånd från det där nedvärderat "brudiga", hysteriskt tjejiga. Tjejer som inte vill hugga ved för att de är rädda om sina naglar osv.

Jag tänker inte, som feminist, stå och säga att jag bättre gillar "rejäla" kvinnor än pimpinetta, brudiga tjejer, för guess what? No one does. Ingen gillar brudiga tjejer framför rejäla kvinnor! Brudiga brudar är i mina ögon de mest bespottade kvinnorna i vår tid, och jag vägrar ställa upp på det. Brudighet är inget att skämmas för! Det känns som att Underbara Clara, och många av kommentatorerna, i det här fallet inbillar sig att alla tjejer egentligen är sådär rejäla och härliga, och att de som inte är det bara är förtryckta av ett patriarkat som inte tillåter dem andra roller än att vara brudiga och sjåpiga. Och visst lever vi ett patriarkat som begränsar kvinnor! No doubt about it. Men jag köper inte grundtesen. En del kvinnor gillar vedhuggning, andra kvinnor gillar nagellack. En del gillar både och. Och inget av det borde vara ett problem.

Om man vänder sig emot den traditionella bilden av kvinnan som vän, vacker och lätt hysterisk, så blir det knappast bättre av att man skapar ett nytt ideal för kvinnor att våndas över att inte nå upp till; "den rejäla kvinnan".

Ny kamera + loppisfynd

Äntligen har jag och sambon lyckats komma över en ny systemkamera till ett hyfsat pris! En Nikon D90 blev det, precis som var tänkt. Tidigare har vi haft en D70, men den gick sönder för några år sen och vi har inte haft råd att köpa en ny. Men nu så! Så nu kanske det blir lite kvalitet på bilderna här i bloggen!

Jag kan inget om kameror eller fotografi, men efter att ha lekt med kameran en stund har jag insett att man behöver vara mycket mindre skilled för att få fina bilder med en sån här kamera, än med en skruttig kompaktkamera. De här bilderna tog jag idag. De är ingen uppvisning i varken min tekniska skicklighet eller fantastiska kompositionsförmåga, men de är en början.
Vi börjar med en bild på mina loppisfynd från igår:

 Fem ljusblåa assietter  (jag har muggar i samma serie, från Ikea) en liten grön skål från Rörstrand och en gräddkanna + sockerskål i pressglas.

Ett litet stilleben bara. Jag ville fota min fina, nya Marimekkoskål som jag suktat efter i flera år. Köpte den med ett bortglömt presentkort från min student. Win! Övriga saker är från loppis, löparen från Indiska.

Den så kallade "hemmafrudebatten"

Häromveckan blossade hemmafrudebatten upp igen i form av ett inlägg av Birgitta Stenberg på Aftonbladet debatt: "Jag blir ursinnig av hemmafrudebatten". Birgitta Stenberg är alltså kritisk till långkok och cupcakesbak och menar att det är ett steg tillbaka. Hon skriver:

"Plötsligt presenteras unga tjejer i teve och press som om de längtade efter att få leva likadant som sina mormödrar, sysselsatta med tidskrävande långkok och kakbak – ja, vad det än beror på, inte är det en spontan önskan som fått dem att vända sig från sin rättmätiga plats på arbetsmarknaden.
Det är något mycket värre än så. Märker inte flickorna att de hålls kvar i en omvårdande och pysslande roll i hemmet medan de förlorar möjligheten att utvecklas på andra områden?  Och inte får de heller uppleva omvärldens alla spännande kulturer. Patriarkatet försöker knuffa tillbaka kvinnorna flera steg i frigörelseprocessen."

Jag köper det om att detta förmodligen inte är någon spontan önskan, utan jag tror att det grundar sig i flera olika faktorer, t ex den höga ungdomsarbetslösheten, ekonomisk kris eller klimatångest. Det är inget nytt fenomen att vi människor i tider av kris söker oss tillbaka till något vi känner till, och det är heller inget nytt under solen att varje generation vill göra uppror mot sina föräldrars generation. För de vars föräldrars generation tillhörde de som ifrågasatte kärnfamiljen och hemmafruidealet, blir det såklart ett enkelt sätt att revoltera genom att göra precis det; gifta sig tidigt, skaffa barn och bli hemmafruar.

Men någonstans grundar sig detta i ett förakt för kvinnliga sysslor. Kvinnor bör, i jämställdhetens namn, ägna sig åt traditionellt manliga saker och göra det som män gjort i alla tider; se ner på kvinnliga sysslor. Jag håller med om att det behövs kvinnor på mansdominerade områden! Men där kan jag tyvärr inte hjälpa till. Jag hejar på alla kvinnor som vill bli börsmäklare, politiker och VD:ar, och jag ser verkligen upp till kvinnor som tar sig an traditionellt manliga sysslor med intresse och finess. Men jag är inte intresserad av meka med bilar (för att ta ett trött exempel). Och jag vägrar hålla med om att det skulle vara sämre att baka småkakor än att meka med bilar. Jag vill för fan kunna frossa i kvinnokultur och "kvinnogöra" utan att någon annan ska komma och påpeka att jag borde lyssna på Bob Dylan istället för Blümchen, borde bygga en carport istället för att sy en klänning. Fuck that.
Jag är ingen livmodersfeminist som tycker att vi (i betydelsen män och kvinnor) ska odla våra olikheter, men jag tycker fan inte att man ska behöva skämmas för att ha traditionellt kvinnliga intressen.

Och dessutom, det faktum att många kvinnor faktiskt gör karriär (tradtionellt manligt) på traditionellt kvinnliga sysslor, och dessutom bygger nätverk med andra framgångsrika kvinnor, det tycks ha gått Birgitta Stenberg helt förbi.

Lindex Generous + klänningstips

Ja, härmed stämmer även jag in i hyllningskören kring vårens sortiment på Lindex Generous. Det är helt enkelt så mycket bättre än det varit tidigare! Och då har ändå Generous tillhört de bättre bland tjockisrutorna under flera år, vilket de säkerligen varit medvetna om, men trots det verkar det som att de strävar efter att bli bättre! Det är oerhört glädjande tycker jag.

Den fina prickiga klänningen ovan fick följa med mig hem häromdagen. Jag kan helt enkelt inte få nog av prickigt!

Heligt förbannad

Idag är jag förbannad över en till synes trivial sak, men som kan orsaka hemskt mycket obehag om de sitter illa. Jag pratar naturligtvis om underkläder. Trosor närmare bestämt.

Kvinnor har generellt ett större bäcken än män, större rumpor och bredare höfter. Ändå är de allra flesta damtrosor betydligt mindre än en normal kalsong. Mäns underkläder är nästan alltid i 100% bomull, har en bred resår som sitter uppe, täcker hela rumpan och har tillochmed små ben för att garantera komfort. Den typiska trosan är något helt annat.
För mig talar detta ett tydligt språk, nämligen att underkläder för män designas för att vara bekväma och funktionella, medan underkläder för kvinnor designas efter en presumtiv åskådare. Alla har vi väl sett Bridget Jones dagbok, där hon funderar över om hon ska ha på sig fula, men slimmande, "tanttrosor" med hög midja, eller raffiga leopardtrosor? Hon väljer de slimmande, men skäms sedan när en karl hon fått med hem ska ta av dem. Jag tror inte att den tanken är särskilt ovanlig när kvinnor köper underkläder. Man köper fina underkläder, snarare än bekväma, för som kvinna är man så van vid att alla aspekter av ens utseende eventuellt kommer att bli föremål för granskning, och då är det bäst att vara på den säkra sidan.
Men varför ska man skämmas för att vilja ha bekväma underkläder?

När string gick ur modet så kom hipstern, som ofta framhålls som någon slags seger i bekvämlighet för kvinnor. Nog för att även jag tycker att hipsters är mer bekväma är string, så är de knappast tillräckligt bekväma för att jag ska vara nöjd. De flesta är alldeles för små för att sitta bekvämt, resåren är kass och man får ofta välja mellan att visa myntinkastet eller dra upp dem så att de blir s.k "halvstring". Tyvärr gäller detta ofta även så kallade "boxer", som trots sitt kalsongklingande namn, inte är i närheten så bekväma som riktiga kalsonger. Och sen finns det alla dessa trosor med söm i grenen, ibland hela vägen runt! Why, oh, why? Varför är det så himla mycket begärt att det ska finnas rejäla trosor, gärna fina, som täcker hela rumpan, utan sömmar som skaver och resår som inte sitter uppe? Jag blir rent ut sagt förbannad.

Jag har slutat köpa trosor på alla de stora kedjorna, för jag har hittills inte hittat några som jag gillat. Just nu består min trosgarderob har ett antal svarta par som liknar de vita här nedan, samt kanske 7 par kalsonger. Och det är också efter att jag börjat använda kalsonger själv som jag insett hur djupt orättvist det är att mäns underkläder är så sjuuuhukt bekväma, medan det är stört omöjligt att hitta ett par rejäla damtrosor som inte är så tråkiga som dessa:

Och visst, jag äger ett antal av den här typen. Just dessa är från Haléns. Det är en helt ok modell, men de finns oftast i maximalt tre färger. Svart, vit eller hudfärgad. De är bekväma, men inte särskilt snygga. Varför ska det vara så svårt att få både och? Jag skulle hellre vilja se något liknande dessa här (även de från Haléns) nedan, men med lite mera tyg och lite högre midja:

 

Så snälla, pretty please, alla underklädestillverkare, jag vill bara ha rejäla trosor med något jävla litet blommönster på. Är det för mycket begärt? Tvinga mig inte att skicka en bild på mig iförd mina kalsonger med Stinky på!

Stinky

Två svarta jackor från Monki

Monki har ju, som vi tjockisar vet, ofta roliga kläder i flexibla storlekar och material. När jag var inne förra veckan hittade jag de här två jackorna som fick följa med hem på prov. Jackan till vänster är en kort, pösig bomberjacka i spets som är jättefin och ett roligt alternativ till svart kofta. Den är också mycket generös i storleken! Den till höger är en parkasliknande jacka i bomull som jag sett alla små hipsters på stan ha. Den är dock lite tight över magen på mig, och dess smala form passar inte helt hundra till mina vippiga klänningar, men väl dock till andra saker. Hursomhelst, de kostar 400 kr styck och är riktigt fina!

I min varukorg - New Look

Två fina saker från New Look just nu.
 
Edit: Skrev att de var från Yours innan, men de är ju från New Look såklart, som en läsare uppmärksammade!  Hon tipsade även om dessa två fina kitschiga sakerna: